Kultur

Böcker är för mig kultur i allra högsta grad. Jag älskar böcker och allt som har med böcker att göra. Bibliotek till exempel. Jag älskar att gå in på ett bibliotek för att det är så rofyllt. Det är något speciellt som finns i luften. Något lugnande och samtidigt stressande ibland. Jag kan känna att här finns så mycket information så jag vill läsa allt för att lära mig mer och då kan jag ibland bli stressad eftersom jag inser att det finns så mycket kunskap som jag aldrig kommer att få ta del av. Ju mer jag läser desto mer inser jag att jag har kvar att läsa. Men jag ger inte upp. Jag fortsätter att läsa för att få del av så mycket kunskap som möjligt. Därmed inte sagt att kunskap inte kan inhämtas på annat håll.

Är kultur till för alla? Jag vet inte. Ibland kan jag tycka att ordet kultur låter lite högtravande. Kultur, när jag uttalar det kan jag då och då få en känsla av att det skrämmer en del människor. En person som inte i sin familj är van vid att till exempel besöka museer eller gå på olika utställningar tror jag blir skrämd om man ska använda sig av ordet kultur. Och om en sådan person får kultur på recept kan jag tänka mig att man drar sig för det till en början i alla fall. Kanske borde man använda sig av ett annat begrepp. Men vad skulle det kunna vara? Troligtvis skulle det vara svårt att komma fram till något annat ord som är bra och som alla skulle tycka är ok.

Kultur på recept, kan det vara möjligt? Hittills har det pratats om motion på recept och det har så vitt jag vet slagit mycket bra ut men nu förs det en debatt om kultur på recept. Personligen gillar jag idén. Själv tycker ja om det mesta som har med kultur att göra så det kanske är därför. Men jag tror verkligen att kultur kan hjälpa personer. jag tror på kultur som en form av rehabilitering. Tänk er bara att få vistas i en miljö som till exempel ett museum. Eller tänk att få gå på teater på recept eller att lyssna på musik? Förutom det nyss nämnda tror jag att det även kommer att ingå kurser i drejning och annat i receptet också. Jag tycker att det låter fantastiskt.

Bethesda har lyckats igen med att göra en efterföljare bättre än föregångaren. Här kommer du att känna igen dig när du skall välja karaktär och hans egenskaper. Det finns ycket att välja på men du kan välja den lättare vägen om du vill det. Äventyret utgörs av en mängd uppdrag som för handlingen framåt. Det finns även sidouppdrag där du kan tjäna pengar eller upphottad utrustning. Jag tyckte ibland att det kändes lite rörigt när man tog åt sig för många uppdrag samtidigt. Förutom det så var min spelupplevelse en njutning, och är fortfarande eftersom jag nu hållt på i två år med spelet. Dessutom har jag Shivering Island, eftersom jag köpte ”Game of the year” editionen. Många timmar har gått, och många återstår.

Lyllos mig!

jPod av Douglas Coupland

Boken handlar om Ethan och hans fem medarbetare på det stora dataspels-tillverkande bolaget i Vancouver. Chefen försöker visa sin pondus genom att styra avdelningen med järnhand. Men Ethan och hans kollegor bestämmer sig för att göra uppror. De programmerar en helt annan lösning på spelet vid sidan av den ordinarie spelutvecklingen. På fritiden röker han på friskt och det kanske inte är så konstigt, med hans något annorlunda familjeförhållande. En gång får han t.ex. hjälpa sin mamma att begrava en mc-knutte hon har råkat tagit kål på med en el-chock. Det här är en helt osannolik bok som är hur underhållande som helst. Sjuk humor och oväntade händelser gör att den tillhör en av mina absoluta favoriter.

Stand up comedy, Andrew ”Dice” Clay

Om någon minns filmen Ford Fairlane så minns ni den coole rock´n roll detektiven. Han är nog mer känd för sina kontroversiella uttalanden än för sina insatser i filmens värld. I hans ”stand up” ägnar han stor del åt att uttrycka sin homofobi och de sixistiska skämten avlöser varandra. I ett uppträdande står han på en liten scen i en saloon någonstans i den amerikanska vildmarken. Där går de flesta av hans skämt hem hos publiken. Både kvinnor och män skrattar lika friskt. Clay har blivit utskälld och fått sparken från en del åtaganden på grund av sin frispråkighet. Jag tycker att han är underhållande på ett råare sätt som man inte ser så ofta. Rekommenderas för alla som tröttnat på den rumsrena komedin.

Come Out Tonight av Richard Laymon

Boken börjar med Sherry och Duane som saknar det viktigaste när de skall leka gömma pinnen första gången, kondomer. Eftersom de har bestämt sig, och macken bara ligger 10 min. bort, så tar Duane bilen och piper iväg för att införskaffa ett paket. Efter en timmes väntan börjar Sherry att bli orolig att något har hänt. Hon ger sig av till macken och hittar där Duanes bil övergiven. Personalen på macken har inget minne av Duane eller att något underligt har inträffat under kvällen.Sherry blir orolig på allvar och börjar letandet efter sin älskade.Så börjar den bästa thriller jag någonsin läst.

Jag vet inte om den finns översatt till svenska, men för alla som kan hjälplig engelska, rekommenderar jag den starkt.

Soppteater är ett fenomen som sprider sig över landet. Människor kan på lunchen gå och se teater samtidigt som de intar sin lunch bestående av soppa. Perfekt avkoppling och kontrasten mot arbetsdagen gör att man laddar batterierna inför eftermiddagen. Det är kanske inte den ultimata mötesplatsen för en affärslunch eftersom man vill hänga med i handlingen. För en trevlig lunch tillsammans med sin respektive funkar det alldeles utmärkt. Har man tur så kan man i storstäderna få se lite mer kända skådespelare. I de mindre städerna är det lokalt kända , men ändå proffsiga aktörer på scenen. Vad det är för soppa har underordnad betydelse för de flesta. Det är själva föreställningen som de flesta vill uppleva.

Kolla kultursidorna i tidningarna för att hitta närmaste soppteater.

Samerna är en av få kulturer som jag inspireras av. Dels för deras Närhet till djur och natur, och även för att dom bevarar och vårdar gamla traditioner och kunskaper. Jag håller stenhårt på närheten till natur då det är viktigt för oss att förstå och respektera det som faktiskt har varit och är en av våra största tillgångar. Vi har inte samma kunskap och entusiasm om att vårda och ta hand om våra traditioner och kulturella aspekter. Samerna har bevarat sin kultur så långt till att dom har ett eget språk och en egen flagga. samerna lägger även stor vikt vid slöjd, dans och mat. Den största samiska traditionen är dräkten som kallas kolt. Koltens utseende varierar beroende på vart ifån du kommer och hur mycket pengar släkten och familjen har, men färgerna förblir dock domsamma. Något mer som förknippas med samerna är deras oupphörliga tilltro till renen. renen har alltid haft en stor och viktig roll, både för köttet, Skinnet och det egna intresset för olika ändamål av avel till drag.

för mig betyder ordet kultur bara tavlor målningar och liknande. det är för mig lika oviktigt och intressant som ett sandkorn i Saharaöknen. Det enda som kan vara intressant i begreppet kultur är kulturer som är nästintill obefintliga eller utdöda. Det som skulle kunna vara intressant är i sådana fall vad dom har att säga men i slutändan så skulle det inte spela någon större roll för vi skulle nog inte förstå något ändå. Något som dock kan vara fängslande (inte för den saken intressant) är kvinnosituationen i den afrikanska kulturer. Kvinnorna där är hårt förtryckta och hålls under ständig kontrollans. Hur kan man gå med på att leva ett sådant liv? Hur kan dom inte stå upp för sig själva och ta varandras ansvar och göra något gemensamt.